Ibland undrar jag varför jag säger ja till allt möjligt dårskap som kommer min väg. Men den här gången blev jag än en gång påmind om varför jag gång på gång hittar mig själv i nya situationer: för att det kan vara så otroligt roligt! Om vi inte hade tackat ja, hade jag och Johanna inte fått diskutera trytande inspiration med hurtig pensionär, lärt känna många verksamma konstnärer eller se en vuxen man hoppa hage. Vi hade inte fått öva vår finska, lärt oss vika presentpåsar eller prata med allt från scenkonststuderande till tyska gästkonstnärer, blivande religionslärare till tv-profiler. Inte fått prova på äppeltryck, diskutera hur man hittar det egna uttrycket eller se biffiga män kasta sig över färg och kritor med ögonen fulla av iver. För att inte tala om att Johanna inte hade fått sitt porträtt målat av vår nya ryska vän. Konstrundan 2013 var en väldigt minnesvärd upplevelse!
Vi fick en hög gamla tapeter och hade som mål att tillsammans med de som besökte Konstrundan skapa en ny. Såväl barn som vuxna, unga som gamla deltog. En del tillbringade någon timme vid våra bord medan någon nöjde sig med att limma fast en sockerbit. Som kronan på verket avslutade vi med att skriva kommentarer vi fått under helgen på själva tapeten. För den som är nyfiken och vill se mer så hänger den kvar i korridoren på Kasern 14!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar