Resten av familjen har höstlov så vi ställde mer eller mindre frivilligt upp på trädgårdstalko idag och vi blev något förvånade när det mitt i allt började dala ner vita flingor. Det är alltid något magiskt med den första snön. Trots att snön kommer varje år. Trots att man är medveten om att den borde komma så småningom. Trots att den aldrig lämnar på marken. Kanske för att den är en påminnelse om att hösten inte varar för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar