Gamla och nya vänner

Eftersom jag länge fascinerats av surrealismen blev jag barnsligt lycklig då jag insåg att det pågick en utställning på Moderna Museet som heter "Surrealismen och Duchamp". Även i det här inlägget har jag friskt lånat bilderna från nätet. För mig var det nästan en religiös upplevelse att få vandra bland verk som jag tidigare endast fått se i böcker eller på nätet. När Salvador Dalís Wilhelm Tells gåta (1933) bredde ut sig framför mig i sin fulla prakt var det inte utan att jag blev lite svag i knäna, även om det verket inte är min
personliga favorit av Dalís verk.

Duchamps konstverk sa mig tyvärr inte så mycket, men det beror troligen på att jag redan sett så mycket konst under dagen samt att han delade rum med några av mina favoritkonstnärer. En konstnär som jag visserligen känt till sedan tidigare men vars storhet inte gått upp för mig förrän nu är Joan Miró. Han brukar kallas för poeten bland surrealisterna och jag kan inte annat än hålla med. I likhet med poesi så skalar han bort det överflödiga och samtidigt har han en förmåga att framhäva fascinerande små detaljer. Till all lycka hittade jag en bok om Miró till ett överkomligt pris i museets lilla affär så den fick följa med mig hem.

Jag gjorde även nya bekantskaper under utställningen, en av dem var Francis Picabia. I efterhand har jag kollat upp mer av hans konst och det är något med hans sätt att jobba med människofigurer så att de nästan blir abstrakta som tilltalar mig. Jag blir nyfiken och försöker förstå människorna som blivit reducerade till inte mycket mer än några streck.

Lärare och blivande lärare kan gärna kika in på Moderna Museets hemsida under fliken Skola. Förutom att de ordnar olika evenemang för den som har lyxen att besöka museet så finns det mycket matnyttigt för oss som inte lika lätt kan göra en snabbvisit i Stockholm. Många utställningar har t.ex. färdiga lärarhandledningar med bakgrundsinfo om viktiga verk men också en redogörelse över viktiga begrepp och diskussionsförslag.