Flickan, monstret och gudinnan

Ibland när man besöker konstutställningar får man en känsla av okunskap: under vilken sten har jag levt då jag kan ha missat den här konstnären? En sådan känsla fick jag när jag besökte utställningen Flickan, monstret och gudinnan av Niki de Saint Phalle på Moderna Museet. Utställningen var en av de delar som berörde mig mest under mitt besök vid museet. Moderna Museets sida om utställningen hittar ni här och bilderna har jag lånat friskt.

Jag upplever hennes konst som väldigt tudelad. Å ena sidan är hennes nana-figurer minst sagt färgglada och fulla av liv. Fylliga former, mönster och glada färger allt i en enda figur. Livsglädje. Å andra sidan finns en väldigt tung del av hennes konst som speglar de övergrepp hon utsattes för som barn. I flera konstverk har hon använt plastblommor och leksaker och ändå skapat verk som ger mig en känsla av ångest. Kanske ger hon mig en känsla av sorg och förlorad barndom genom att använda föremål som jag förknippar med barn i konstverk som i övrigt inte upplevs som barnsliga?

Eftersom jag inte hört om hennes skjutkonst tidigare står jag länge fascinerad och betraktar en målning. Tänk att skapa konst som inte är färdigt före konstnären har skjutit på den och därmed fått färgen att rinna. Så mycket förberedelser och vilken skön känsla det måste vara att skjuta på tavlan och se färgen rinna. Samtidigt kan jag förstå att det finns de som uppfattar det som obehagligt att skjuta konstverket eftersom det "blöder"...

År 1960 riktade Niki de Saint Phalle ett laddat gevär mot sina egna verk och tryckte av. Inkapslade färgsäckar, dolda bakom ett lager av gips, exploderade och fick konstverken att blöda som en människa. Skjutmålningarna (Tirs) blev vida omskrivna och Niki de Saint Phalle utvecklade dem till storskaliga reliefer och altartavlor över kyrkans skenhelighet och patriarkatets maktfullkomlighet.
 

                                                                                                                Moderna Museets hemsida

 

Titta gärna på det här filmklippet om hennes konst, efter ungefär två minuter skjuter hon en av sina målningar.

Utställningen finns ännu till beskådan hela november så har du vägarna förbi så rekommenderar jag varmt att du besöker den. En del utställningar på Moderna Museet lämnade mig oberörd och sa mig ingenting. Men Niki de Saint Phalle fick mig fylld av glädje, ångestfylld och fascinerad genom sin konst. Trots att jag gärna hade jobbat med nana-figurerna med en barngrupp var jag glad att jag den här gången slapp bearbeta alla intryck med någon annan än mig själv.